Bananer i pyjamas

Jag gillar inte fega människor. Och då menar jag så där vardagsfeg. Småsaksfeg. Som att göra bort sig, tappa ansiktet, lägga sig i…

För ett tag sen var jag och Skruttan på öppet hus på makens företag. Vi stod i en lång lång kö en lång lång stund. Liten skruvade på sig i vagnen och ville inte alls ligga ner och glo rakt upp i himlen så hon fick komma upp och kika sig omkring.

Bredvid oss stod det tre 70+are. Efter en stund hörde jag hur den ena tanten viskade till sitt sällskap;

Titta, nu håller bebisens strumpa på att åka av…

Jag vände mig då till henne och sa högt och kanske lite för glatt;

Ååå, tack ska du ha!

Tanten, som såg lite avslöjad ut, tittade förvånat och generat på mig men sa ingenting.

VARFÖR viskar man en sån grej? Varför säger man inte till istället? Sånt här blir jag så irriterad på. Att folk kan stå och glo och viska, tycka, tänka och gapa med kakhålen. Men inte säga något.

Är det så himla pinsamt att hjälpa till? Skäms folk så mycket?

Jag är väldigt spontan av mig och tänker inte ens på om det är pinsamt. Inte står jag och glor om en gammal tant behöver hjälp på bussen eller om pappan med barnvagnen har problem med att öppna dörren in till affären. Jag har fått så många tack och leenden och det gör mig glad tillbaka.

En vän till mig gjorde en gång en så bra grej. Hon pluggade på universitetet (detta var sent 90-tal) och de skulle hålla ett föredrag inför seminarieklassen. En kille var så nervös att han inte trodde att han skulle klara av detta. Vad gör min vän då?

Jo, lite otippat så började hon sitt föredrag med att säga;

Eftersom jag vet att flera här är väldigt nervösa inför denna uppgift så tänkte jag göra bort mig först!

Och sen började hon sjunga (lite i fel tonart tror jag, det brukar hon göra. Tänk också Liza Minelli i New York, New York) ;

Bananer i pyjamas de stojar och står på. Bananer i pyjamas de kommer två och två…

                    

Hela klassen vek sig av skratt, och borta var den jobbiga stämningen och nervositeten.

Jag blir så glad när jag tänker på det här. Det är viktigt att våga. Att strunta i vad andra tänker. Att göra bort sig lite. Vardagen blir lite roligare, lite trevligare.

                                                                  B1 och B2 från BBC

Här är jag…

…när jag dricker…

…varm chokela!

Fler självporträtt HÄR

♥

Det här.                                                                                             

 

Jag packade

en väska i fredags kväll. Vi har nämligen varit till svärisarna över helgen och firat Fars dag och ätit gott och haft det allmänt trevligt.

Men. Nog om det. Det var ju väskan jag skulle skriva om.

För det knep till lite i mitt hjärta när jag började packa i fredags. Sist jag packade denna väska var nämligen till BB! Och det kändes som om det var evigheter sen. I ett annat liv nästan. Och det var det ju på sätt och vis.

Då hade jag läst och fått tips om vad jag skulle packa ner. Jag packade allt omsorgsfullt och med lite osäker hand vek jag ihop de små kläderna och la ner de små blöjorna.

Nu packar jag ner kläder i storlek 74. Det är inte klokt. Och osäkerheten har bytts ut mot en säker hand, jag behöver inga tips på vad jag ska packa ner. Jag har blivit en erfarenhet rikare.

Så mycket rikare.

Psst…

…det är snart JUL

På ICA kan man köpa dessa rara julfirare för 40:- styck.

De här fyra ska hängas på Skruttans kusiners julklappar.

12.09 dagen efter

Det här är vad jag ser när jag skriver detta inlägg;

Jag gillar vyn.

Där ligger en dotter och tar en powernap och bakom dörren därborta finns en lagad tvättmaskin. Dessutom trodde servicegubben Björn att vi skulle få pengarna tillbaka om vi gör en reklamation.

Ja…på tvättmaskinen alltså ;)

Jippijippi.

Dagen var lång idag

Jag anade att den skulle bli det redan när jag vaknade i morse.

Vår morgon börjar nån gång mellan 5.00 och 6.30. Skruttan vaknar pigg och superglad och vrålhungrig. Efter den tidiga frukosten så leker hon och jag äter en macka och dricker ett glas mjölk. Pussar maken adjö.

Efter 1 - 1 1/2 timma värmer jag min värmedyna och sen går vi båda och sussar igen. Jag har, som tur är, inga problem att somna om.

Sen brukar hon faktiskt sova ända till klockan 9. Och nu tänker ni förstås; VA, SÅ LÄNGE? OCH SOFFY SOM KLAGAR PÅ ATT SKRUTTAN ALDRIG SOVER PÅ DAGARNA! DET ÄR VÄL INTE UNDERLIGT…

Såja. Jag ska förklara. Och ge er dagen idag som exempel.

Liten sov inte de där två timmarna. Hon bökade och smackade och suckade och gnällde och sen gnällde hon ännu mer. Så vi gick upp.

Vi åt hemmagjord gröt (hon) och rostade mackor (jag) och sen kom en talgoxe och flaxade mot köksfönstret till både dotter och mammas stora förtjusning. Vi log och skrattade och mumsade vår andra frukost för dagen.

Det var ungefär så länge som den här dagen var bra.

För jag trodde i min enfald att hon skulle vara mer trött än vanligt eftersom hon sovit mindre på morgonen. Och visst var hon trött, men inte skulle hon sova. Och inte var hon superglad, mer supersur. Jag höll på att bryta ihop totalt och började istället skratta åt eländet. Bättre det än gråta som jag gjorde häromdagen :(

Klockan 13.10 somnade hon. Hon sov tack och lov mer än de vanliga 40 minuterna, hela 50 minuter ;) hade jag på mig att diska, äta, hänga tvätt och torka bord och kolla lite på datorn.

Det supersura blev inte bättre av lite sömn. Hon surade så mycket som man bara kan hela dagen lång. Inget var roligt; inte matstolen, inte maten, inte mammas sång, inte leksakerna. Det enda som dög var en bjällra som fångade hennes koncentration i hela 10 minuter.

Det var inte ens kul när pappa kom hem. Bara en sån sak. Men gemensam möda lyckades vi få henne att sova i…40 minuter. Och sen var hon så svårsövd även vid nattningen vid 19 - det brukar hon aldrig vara.

Så. Anledningen till att vi långsover på morgonen är just det att hon faktiskt sover då. Hon tar liksom inte igen den där förlorade timman senare på dagen.

Och imorgon måste vi stanna inne för då kommer servicegubben Björn och ska laga vår tvättmaskin. Och vi fick ingen tid, så han kan komma när som helst under dagen! Hoppas hoppas att han dyker upp på morgonen så vi kan ta oss ut i friska luften.

Såna här dagar önskar jag att vi bodde i hus, eller åtminstone hade en uteplats. Jag slår vad om att hon hade somnat då. Eller åtminstone fått lite frisk luft i lungorna; skrik ut - luft in!

Killbaciller

Idag fick Skruttan en puss av en pojke på Öppna förskolan.

5 månader äldre, med långa ögonfransar. Gå kunde han, trixade med fotbollen gjorde han.

Och hon besvarade hans ömhetsbevis genom att klappa honom lite tafatt på hans tröja.

Snart frågar han väl chans.

Det är gott med bubbel

Och det är mysigt med levande ljus.

Ett litet minne från vår 15-årsdag för ett tag sen.

Tisdagstemat är belysning.

Nu behöver jag hämta hammare och spik…

…nu behöver jag hämta hammare och spik. Lite spik lite spik och en hammare. Lite spik lite spik och en hammare.

Så sjunger vi här hemma just nu.

Inte för att vi bygger nåt. Utan för att vi lyssnar på Mamma Mu hela dagarna!

Jag har inte upptäckt Mamma Mu ordentligt förrän nu, och jag har verkligen missat nåt. Barnslig, musikintresserad och pedagog, och numera även mamma. Då passar det perfekt med de humoristiska texterna och finurliga små sångerna!

Jag tyckte att vi kunde önska oss några cd´s i julklapp, men maken kunde inte hålla sig utan köpte “Mamma Mu bygger” när han var i stora staden för ett tag sen. Och hela vägen hem lyssnade han på skivan :)

Och jo, Skruttan tycker också att den är bra…

                   

Kika in på Mamma Mus egen hemsida! Här finns musik, vykort, pussel & pyssel och en massa annat roligt!